Kaare Klint
Arkitekt, 1888 - 1954
Kaare Klint var arkitekt, möbeldesigner och bildkonstnär samt bror till Tage Klint, som 1943 grundade lampföretaget Le Klint.
Han var elev till sin far, Grundtvigs Kirkes P.V. Jensen Klint och arkitekten Carl Petersen, av vilken han lärde sig den danska traditionen av klassisk realism, som ses i bl.a. Abildgaard och Bindesbøll. För att ta fram möbler i rätt dimensioner intresserade sig Klint för människokroppens mått och rörelser. År 1923 anställdes Klint vid Konstakademien på Skolan för Möbelkonst, 1924 blev han docent och 1944 professor i arkitektur.
Stor påverkan på dansk möbeldesign
Genom sin egen möbeldesign och sin undervisning påverkade han en hel generation av danska möbeldesigners. Han lade stor vikt vid goda material och perfekt hantverksmässig bearbetning. Därför hade han ett särskilt nära samarbete med Rud. Rasmussens Snickeri (nu Carl Hansen & Søn), som fortfarande producerar många av hans möbelklassiker.
-
Faaborgstolen från 1914 -
Kaare Klints far, Peder Vilhelm -Jensen Klint -
Grundtvigskirken i Köpenhamn
Faaborg-, Safari- och Kirkestolen
Av hans mest kända möbeldesigner kan nämnas: Faaborgstolen eller karmstolen till Faaborg Museum från 1914, Safaristolen från 1933 och Kirkestolen med flätat sjögräs (fransk flätning). Den ritades 1930 för Betlehemskirken i Köpenhamn, som var den första danska kyrkan att prova med stolsrader istället för bänkar. Alla tre stolarna är fortfarande i produktion idag.
En mångsidig man
Kaare Klint var som sin far P.V. Jensen Klint en mångsidig man som bemästrade flera skalar av formgivning, men det var särskilt den mindre skalan, inredningen, som blev hans signum. Redan år 1913 ritade han möbler i samarbete med Carl Petersen till Kunstmuseet i Faaborg. Här väckte särskilt den nyklassicistiska Faaborgstolen uppmärksamhet.
Från sjukhus till museum
Designmuseum Danmark (tidigare Kunstindustrimuseet) har sedan 1926 varit beläget i en av Köpenhamns finaste rokokobyggnader, det tidigare Kongelige Frederiks Hospital vid Bredgade. Byggnaden var ursprungligen uppförd under åren 1752-1757, men under perioden 1920-1926 renoverades och omgestaltades den för museiföremål av arkitekterna Ivar Bentsen och Kaare Klint. Kaare Klint inredde och ritade allt inventar för museet. Under denna period undervisar, arbetar och bor han på museet, och med museet som bas är han mentor för en rad av de mest kända danska arkitekterna och formgivarna under 1900-talet.
Klint och kyrkorna
När fadern P.V. Jensen Klint gick bort år 1930 fortsatte Kaare Klint arbetet med att slutföra Grundtvigs kyrka på Bispebjerg i Köpenhamn. Han ägnade 10 år åt detta arbete, vilket resulterade i att kyrkan var helt färdig i september 1940.
Han blev även arkitekt för Betlehemskirken i Köpenhamn baserat på en ritning som P.V. Jensen Klint hade gjort. Kyrkan byggdes under åren 1936-1937 och invigdes 1938. Ännu en gång ser vi hur den kreativa Klint-familjen gärna samarbetade både om lampor och arkitektur, och skaparglädjen måste ha funnits i familjens gener, eftersom även Kaare Klints tre söner valde den kreativa vägen och blev arkitekter.
Ledare för Skolan för Möbelkonst
Kaare Klints betydelse som ledare för Skolan för Möbelkonst kan dock knappast överdrivas. Här undervisade han de kommande generationernas möbelarkitekter, varav flera blev en del av dansk möbeldesigns internationella ryktbarhet på 1950-talet. Bland annat Børge Mogensen och Mogens Koch, som blev funktionellismens förespråkare i Danmark. Huvudtanken var att man genom analys kunde komma fram till rätt form, eftersom funktionen i sig själv skulle främja formen. Överflödig ornamentik och dekorationer var av samma anledning förbjudna. Särskilt Børge Mogensen fortsatte Kaare Klints arbete med typen eller möbelns grundform i sitt arbete som ledare för FDB
möbelprogram, vars sympatiska mål var att skapa möbler för en bred målgrupp till ekonomiskt överkomliga priser.
Demokratiska möbler vs. strävar efter perfektion
Även om Kaare Klint sympatiserade med tanken om demokratiska möbler, så hindrade hans strävan efter perfektion och krav på hög kvalitet hans egen verksamhet som demokratiskt tänkande formgivare. De exklusiva handsnickrade möblerna i cubamahogny var aldrig avsedda för den breda massan. Men som Kaare Klints lampor för Le Klint visar, behärskade han både det mer ödmjuka materialet och det skulpturala formspråket, där till exempel Frugtlygten inte bara funktionellt skärmar av ljuset, utan gör det på ett nyskapande och estetiskt tilltalande sätt. Frugtlygten förenar på ett eminent sätt de tekniska aspekterna av ljusskärning med de konstnärliga aspekterna av innovativ design.
Bröderna Klint delar på arbetsuppgifterna
Där storebror Tage Klint främst tog hand om att utveckla de tekniska principerna bakom lampskärmarna, var Kaare Klints styrka det konstnärliga arbetet med trycksaker, utställningar och inte minst lampor och rummets geometriska konstruktioner, där hans pendel Fruktlyktan är ett bra exempel. Han ritade också företagets logotyp, som användes i den första katalogen från oktober 1943
I katalogens förord skrev han:
"När och var i världen idén att vika veckat papper över längden först uppstod kan jag inte svara på. Här ska jag därför bara kort berätta om mitt första möte med den lilla, gracefulla pappersvikningen och dess fortsatta utveckling här i landet.
Det måste ha varit runt sekelskiftet, jag var väl omkring 10-12 år gammal. Min far hade efter bröderna Skovsgaards och Bindesbølls exempel utfört olika keramiska arbeten hos Eifrig i Valby, bland annat en fot till en petroleumslampa, och nu handlade det om att forma en karaktäristiskt veckad skärm som passade till foten. Jag minns att det var kväll och att fars vän, sjökapten Jeppe Hagedorn, som var på besök också blev involverad i försöket att forma en vinkelrät krage på den veckade skärmen. Kragen skulle hålla skärmen på rätt avstånd från lampglaset och samtidigt dölja dess pipmun. Den kvällen hittades lösningen oberoende av andra resultat, och det var kaptenen som först hittade den till glädje för hela familjen. Senare lärde vi barnen konsten av varandra, och jag minns hur virtuöst min vän, arkitekten H.H. Koch, hanterade tekniken så att det framkom hela facetterade klotformer.
Tid efter tid tog vi upp problemet, ja jag hade till och med modet att använda veckade lampor som belysningsföremål i en kyrka. Men min bror var den mest energiska, från början för eget bruk, men senare som en hobby, en avkoppling på kvällarna som slutade som gåvor till vänner. Skärmarna vecklade ut sig som sjöanemoner under hans hand, tekniken utvecklades, och han upptäckte hur man formade skärmskråpen så att skärmen bara genom sin egen spänstighet satt fast på en vanlig lampfot utan stativ.
Genom vänners vänner blev efterfrågan på de Klintska lampskärmarna nu så stor att hans dotter, Le Klint, och därmed tredje generationen, tog över tillverkningen. Detta blev nu till en, om än blygsam, produktion; patent togs ut på skärmens fästning och en invecklad maskin tillverkades som underlättade det manuella arbetet.
Gunnar Biilmann Petersen och jag hjälpte till med ritningen av en lampfot, och Mogens Koch, som var ansvarig för urvalet och arrangemanget av utställningen ”Dansk Kunsthåndværk” i Stockholm 1942, bad om att få ta med skärmarna dit och ritade själv en lampa för upphängning i silvergången. Intresset för lampskärmarna var så stort på utställningen i Stockholm och dess senare visning i Köpenhamn att min brors dotter, Le Klint, vågade öppna en liten försäljning i Köpenhamn.
Denna utveckling från en ärvd användningsform genom hantverksarbete till en kommersiell produktion har en tradition i dansk näringslivshistoria."
Kaare Klint, oktober 1943 – förord i den första tryckta katalogen.
Möbler till butiken i Köpenhamn
Redan 1943 öppnades en butik i huvudstaden, där man kunde visa och inte minst sälja Le Klint-lampor, som nämnts tidigare. Butiken inreddes av Kaare Klint med butiksinredning i oregonpine med luckor av flätverk. Den ursprungliga inredningen finns fortfarande kvar och förvaras på fabriken i Odense. Väggarna i butiken tapetserades med Gunnar Biilmann Petersens blommiga "Rosetapet" i en blå nyans, som gav kontrast till de enkla, vita veckade lamporna. Lampornas upphängningar designades av Mogens Koch. Det var Tage Klints dotter, Lise Le Charlotte Klint, som blev den första föreståndaren för butiken vid 23 års ålder.
Kaare Klints ”Frugtlygte” (Modell 101, 1944)
Kaare Klint ritade flera fina lampor för Le Klint, varav flera än i dag spelar en central roll i kollektionen. Frugtlygten är en av de mest spännande veckade lamporna från Le Klint. Trots sina många år är den fortfarande en av de bäst säljande lamporna. Lampan fascinerar med sin förening av hantverk, teknik och design. Det är nästan svårt att förstå att en rektangulär bit kan veckas till en tredimensionell kula med en så vacker och komplicerad struktur. Lampan drar linjer tillbaka till de kinesiska papperslyktorna, men är ändå helt sin egen genom användningen av korsveckning.
Hela upplevelsen spelar roll
Förpackningen till Frugtlygten ritades av Kaare Klint själv och visar att han var medveten om helhetsupplevelsen av en produkt och själv ville ha kontroll över hela den visuella uttrycket.
Jens Otto Krag delar ut priset till Le Klint
Frugtlygten har på många sätt blivit synonym med de fina veckskapelserna, och redan 1948 tilldelades Le Klint ett pris för lampan. Det hände vid Købestævnet i Fredericia, där priset överlämnades av dåvarande handelsminister och senare statsminister Jens Otto Krag.
Två lägen i en lampa
Kaare Klints ”Kiplampe” (Modell 306, 1945)
Kaare Klint ritade inte bara lampskärmar, utan även hela lampor som Modell 306 i mässing. Det klassiska varma och glödande "skeppsmaterialet", mässing, passar bra ihop med den enkla veckade lampskärmen och ger tillsammans en lampa som passar både in i en inredning med ljusa danska trämöbler såväl som en mer stoppad, mörk engelsk stil. Det fina med Kiplampan är att den kan lutas eller vippas så att ljuset kan riktas dit man önskar. Lampan har en vridmekanism så att de två olika positionerna kan låsas. En funktionell detalj som inte var vanlig på lampor på 1940-talet.
